Andreas Eriksson

Bonniers Konsthall visar Andreas Eriksson och jag tar en paus från OS för att njuta av målningar som berör. Monumentala målningar med namn som stubbe och stam, som handlar mer om själva färgen än motivet. Färg som målats tunt, tjockt, dragits ut med isskrapa och lagts lager på lager. Färg som ett material att beskriva andra material med. Som en skulptör bygger han upp en värld att kliva in i…och jag kliver in, känner hur jorden luktar, upplever hur isen lägger sig på den lilla pölen bakom stubben.
Konstnären Mark Rothko målade ofta i stort format och han beskrev det som en möjlighet för betraktaren att bli en del av målningen. Det stora formatet var tidigare i konsthistorien ofta tillägnat historiska motiv, men i Erikssons målningar är det inte människors storslagna handlingar som är i fokus. Vi blir en del av det enkla och jordnära. Lite mänsklig aktivitet kan skymtas i form av en stuga som står bakom en trädstam. Stugan kan vara en referens till den danske konstnären Per Kirkebys stugor i målningar från 60-talet på masonit. Även trädstammen och stubben finns i Kirkebys bildvärld, målade med en liknande teknik som den Erikssson använder.
Eriksson använder även andra material som brons, damastväv och gips. Av fåglar som flugit in i hans ateljéfönster har han gjutit bronsskulpurer. Väldigt vackra, men sorgliga. Precis som vi när vi betraktar Erikssons målningar tror oss se en riktig värld, luras fåglarna av fönsterrutornas speglingar.
Andreas Eriksson på Bonniers Konsthall 29/1 – 23/3 2014.
Boktips: Per Kirekeby Maleri av Poul Erik Tojner, Förlaget Bjergaard, 1998.